H-ordet

Det finns ett ord som inte har använts i den här bloggen. Det är för starkt, tycker jag. Starka ord och uttryck som används om mildare förhållanden drar bara ett löjets, eller patetiskt, skimmer över saken. Trovärdigheten skadas. Men nu kommer det med i bloggen, om än indirekt.

Vi har i dagarna råkat på en artikel ur DN från mars 2003. Den handlar om situationer som denna. Och om PAS.

Barn kan fås att hata sin pappa
är rubriken. Två familjeterapeuter berättar om ett fall där två barn är utsatta för sin mammas hatkampanj mot sin make och fås att hata honom, fast de i grunden älskar sin pappa.

"Barnen vägrar numera att umgås med pappan, berättar Gösta Emtestam. De upprepar som papegojor vad deras mamma har sagt. De är så [h-ordet] att de faktiskt tror att de hatar sin pappa"

Hela artikeln här. Mer om PAS i länkfältet till höger.

Vi känner tyvärr igen det mesta.

Barnen var utsatta för en ganska stark press under veckorna på det skyddade boendet i vintras, och mamman har sedan fortsatt med sin påverkan av dem. Ett av barnen, det äldsta, och det som jag har beskrivit som det mest hunsade verkar Hon ha kommit en bit på väg med.

Pappan stötte på barnet i fråga på ett köpcenter i vintras. En glädjestrålande unge berättade i telefon för oss om att nu skulle det till att träffa pappa fyra -nej fem- gånger i månaden. Det var då, det.

Att komma hem och berätta för mamma om pappa och detta med en hoper presenter till alla barnen från deras farmor och mig, måste ha gett en oerhörd respons. Det är ju en direkt kollision med Hennes mantra som ju går ut på att barnen är rädda för pappan.

Sagda barn "var sjuk", ospecifikt, vid den första träffen, och gick en timme i förtid vid den andra.

H-ordet?