04 oktober 2010

Pappa och skolan eller mamma

I helgen hade pappan två av barnen, det yngsta och det med det besvärliga temperamentet. Han gick hela tiden på tå och väntade på ett okontrollerat utbrott. Som aldrig kom. Tack för det.

Barnen lekte bra och vi hade ett fint biobesök tillsammans.

Det var det trevliga för den här gången.

Ensam på bio
Det näst yngsta sade efteråt att h*n inte heller tyckte att filmen var så bra, men det gjorde inte så mycket, för det var kul att se filmen tillsammans. Tillsammans? Jo, h*n var ofta ensam på bio när inget av syskonen ville med.

Att mamman bara dumpar en unge på biografen förvånar inte, men trist är det.

Gå till skolan eller mamma
Det besvärliga barnet trivdes alltså med att vara hos pappan i helgen. Jag spekulerade i det förra inlägget i faktum att h*n inte vill vara hos pappan i veckorna beror på att pappan verkligen vill att barnet ska gå till skolan, och genomför detta med lock och en aning pock.

Nu fick barnet något att ta ställning till:
-Om du vill stanna med oss mera, så går vi till skolan i morgon. Okej?


Inte okej
Barnet, som helt klart hade velat stanna hos pappan, åkte hem till mamman i går kväll. Tror ni att h*n var i skolan i dag?

Det jag trodde verkar stämma.

Det yngsta, då?
Blir kvar några dagar den här veckan, på egen begäran.

Alltid något.

6 kommentarer:

Someone sa...

Har ni testat att spela på datorn med sonen?
Ni får en stor inblick i hans liv då.

Om det nu är onlinespel, mmo som han spelar, sådana man betalar varje månad för att spela. Så är de väldigt sociala, man har väldigt många kompisar, det blir också mycket att man går och dödar stora monster med dessa kompisar.

Om ni spelar tillsammans så kan ni planera saker utanför spelet också. Tillexempel säga att efter denna draken drar vi och köper lite godis och gott som vi äter på nästa drake och sådant.

Plastfarfar sa...

Jag har suttit i timmar och tittat på barnets spelande. Det mesta handlar om att ta sig igenom banor av olika slag.

Jag har inte sett spelande i team, eller mot en människa, en enda gång. De communities h*n är med i, verkar handla om knep och tricks för att komma runt diverse problemsituationer.

Inte heller är jag, två generationer äldre, särskilt välkommen att delta. När jag undrar över något, verkar barnet nästan irriterat över nivån på frågan.

Och det jag själv spelar —Civilization— är alldeles för tempofattigt och tankekrävande för den här cybermedborgaren.

Someone sa...

Är det barnet som sitter vid datorn hela tiden o inte går i skolan? Trodde det var det äldsta?

Plastfarfar sa...

Det äldsta är det spelande barnet som knappt har visat sig i skolan efter sommarlovet. Banret med det besvärliga humöret är inte heller särskilt ofta i skolan.

Someone sa...

Vad är åldern på det äldsta?
Kanske prata med det om ni kan hitta något spel som båda är intresserade o kan spela ihop, även online tillsammans när h*n är hos mamman.

Plastfarfar sa...

Ursäkta dröjsmålet Someone, men det har varit lite mycket en tid.

Envar läsare av den här bloggen inser säkert att vi utelämnar en hel del som skulle kunna peka ut vilka det hela handlar om. Jag har satt ribban otroligt högt, och kan därför bara svara att barnet och jag inte har några som helst gemensamma nämnare i den vägen.

Civilization V som jag nu har anförskaffat, och kommer att försvinna in i dimman i, har h*n exempelvis hört talas om men inte mer.