Ironiskt är bara förnamnet...

IGÅR fick vi veta att Soc inte längre kommer att ha en kontaktperson med när pappan får träffa sina barn fem timmar varannan vecka. Orsaken är att mamman faktiskt har anförtrott pappan att ha hand om barnen i flera dagar, och dels att träffarna går bra. Kontaktpersonerna i den verksamheten har tyvärr annat att göra än att övervaka positiva träffar.

Idag kom ett brev från Hovrätten. Pappan och hans juridiska ombud hade överklagat femtimmarsbeslutet. Svaret på överklagan kom alltså dagen efter vi hade fått veta att Soc hade "larmat av" pappan. Vad skrev då Hovrätten om detta?

Vad [pappan] har anfört utgör inte skäl för att för närvarande ändra Tingsrättens interimistiska beslut. Hovrätten lämnar därför överklagandet utan bifall

Jäpp. Skratta eller gråta?

Skratta
Mamman har, vad jag förstår, diskvalificerat hela sitt upplägg hos Soc genom sitt agerande i den här historien. Soc vet nu att Hon har kommit med ren gallimatias om pappan och hans relation med barnen.

Gråta
Hovrättens utslag var mer eller mindre det vi väntade oss. Rätten har bara papper, skrivelser och utsagor att gå på. Det här nog bara bara ett i den flod av ärenden de förmodligen lever med.

Hovrätten gick på statistiken, liksom så många andra aktörer i den här historien: Pappan är definitionsmässigt Den Onde i konflikten. Så många andra fäder är det ju.

Att det här inte är en historia som alla andra har de inte bergripit.

Trist är bara förnamnet.