04 oktober 2009

Vi är inte ensamma

Vi har gjort det tre eller fyra gånger utan resultat. Någon annan har gjort det en gång med hyfsat resultat. Och nu vet vi detta:

Mamman har varit på Soc i veckan och "snackat bort" en anmälan som den familj som har varit avlastning åt de två yngsta en helg i månaden hade gjort.

En gång i halvåret!
I samband med att hon —konstigt nog— berättade för pappan om det senaste besöket framgick det också att hon blir anmäld ungefär en gång i halvåret.

Det här är inget att yvas över. De allra flesta skulle väl ligga lågt med sådant till sin omgivning. För mig är det en gåta att Hon berättar sådant för sitt ex. En långsökt fundering vore kanske att hon därmed vill få fram att inga anmälningar biter på henne, men det känns lite fel även för oss som vet att Hon inte har alla hästar i stallet, som det heter.

Varför gör dom inget?
Mitt korta och cyniska svar är 'fyra barn'. Att ta ifrån henne dem är en stor —och framförallt dyr— åtgärd. Soc vet förstås att pappan är kvar i bilden, men kanske inte hur stort hans engagemang är. (I dag, t.ex, så följde han det yngsta till en match. Mamman hade inte gjort det och dämed hade det inte blivit något om han inte gjorde det) Jag tvivlar på att Hon låter någon i sin omgivning förstå hur mycket tid pappan ägnar åt sina barn.

Nu är vi inga tankeläsare och Soc har ju sin sekretess, så de kanske nöjer sig med tillsägelser, något som mamman är fullt kapabel att tolka om till att "snacka bort".

Vad var det förresten som bet?
Jo, någon anmälde henne för bidragsfusk härom hösten. Hon arbetade under pågående sjukskrivning och fick nedskriven sjukersättning. Det var jag som gjorde det enligt Hennes historieskrivning, men det var alltså någon annan.

Inga kommentarer: