En karl i huset -och det yngsta barnet har ingen säng

I dag har det framkommit att en karl har flyttat in hos mamman. Vad han ser hos henne eller vilka framtidsutsikter med Henne han kan bära på, övergår mitt förstånd. Att träffa en ny är iofs inget ovanligt, men ändå! Nåväl:

Ett av barnen saknar säng
Mamman bor i en fyra på 99 kvadrat. Ett sovrum —det största— disponerar hon själv. De två andra sovrummen disponerar barnen två och två. Det yngsta delar sovrum med ett syskon som av någon anledning inte tål en våningssäng där (tror jag), så det yngsta är förvisat till att sova på en lös madrass eller i mammans stora säng, vilket har varit det vanligaste.

Nu är det alltså en karl i bilden. Då lär det yngsta knappast få sova med mamman lika ofta.

Mardrömmen
Eller får h*n det?

Ränderna går inte ur

Helgen som var, inleddes med alla fyra hos pappan. Det äldsta åkte hem på lördag förmiddag, och det med det svåra humöret på eftermiddagen. Inga konflikter eller utbrott. Barnen åkte helt enkelt hem till mamman.

Det är klart att pappan inte tycker att detta är så kul. Gillar de två inte att vara med honom längre?

Nu vet vi bättre
Ett av barnen undslapp sig i helgen att mamman hade sagt åt det att inte vara hos pappan hela tiden. H*n fick helt enkelt en order att vara hemma hos Henne.

Mycket föll på plats
Ett av barnen har en tid vistats hos pappan mer än hos mamman. Så, plötsligt, härom veckan skulle barnet åka hem till mamman, utan att ange närmare skäl. Det var förstås yppandeförbudet som slog. Barnen får inte berätta om det som sker eller inträffar hemma hos Henne, men det är inte så tätt alla gånger.

Nu vet jag att det som jag länge har trott gäller: Mamman sätter press på barnen att inte vara hos pappan så mycket. I och med att hon inte längre skriver under på hur mycket han har barnen, så verkar hon säker på att det ser ut som om hon ensam slavar under tyngden av all tillsyn av fyra barn.

Att pappan är där på bra nära halvtid syns bara i hans ekonomi.

Soc
Mamman har varit på ett möte hos Soc. Den svartsynte ser omedelbart att hon har tiggt till sig ännu mer och snackat ner pappan i vanlig ordning. Själv tror jag nog att Hon kallades till Soc efter att skolan hade rapporterat att Hon lät två av barnen vara hemma från skolan i över en månad efter skolstarten.

Glasögonen
Ett färskt exempel på Hennes beteende: I dag ringde mamman upp pappan från en optiker, som just hade färdigställt ett par glasögon till det äldsta barnet, och krävde att han skulle gå in och betala halva kostnaden.

Pappan nekade förstås, inte bara för att han inte hade en tusenlapp över, utan mer för att mamman är den som får hans vårdnadsbidrag och alla bidragen och guvetvad som man kan tjata till sig.

Mamman blev skogstokig och skällde och skrek åt honom i luren. Detta från optikern, i närvaro av X antal personer. Det var så att till och med pappan skämdes.

På bussen
En dag stötte pappan på barnet med det besvärliga humöret på bussen. H*n var verkligen på dåligt humör och hade till och med förstört en påse med Halloween-"blod". Orsak: Barnet hade varit hos tandläkaren och inte fått det av mamman utlovade godiset efteråt.

Hur många föräldrar lovar godis som belöning för ett tandläkarbesök?

Hur många föräldrar sviker sina löften?

Den här mamman sviker oftare än hon håller, men det måtte kännas för barnen ibland.

Goda nyheter. Det är sant!

Det här känns ovant: Jag har inte mindre än två goda nyheter att rapportera.

1
Det äldtsa barnet går till —och i— skolan igen! Pappan var på ett föräldramöte i veckan (Mamman var inte helt oväntat inte där, vårdnadshavare som hon är), där barnets lärare utgjöt sig inte bara över närvaron, utan också över barnets motivation och deltagande. Vad den plötsliga omsvängningen beror på, vet vare sig vi eller pappan. Men kul är det.

2
Det besvärliga barnet har också börjat gå till sin skola. Mycket mer vet vi inte, men det är kul nog.

Spekulationer
Det mest sannolika är att det äldsta helt enkelt fick det besvärliga att göra likadant. Vad som fick det äldsta att byta fot är oklart.

I värsta fall har någon läst lagen för Henne och det äldsta: Vi har skolplikt upp till och med nian i det här landet, så ni har bäst i att passa er.

I bästa fall har det äldsta insett att det kanske är en bra ide att gå ut skolan med anständiga betyg, vilket är en smal sak för detta ganska smarta och mycket allmänbildade barn.

Konsekvenser
Bägge får nu ordinarie månadspeng av oss. (Mamman ger ingen. Där är månadspengen prestationsberoende, vad vi vet). Förhoppningsvis leder det hela till fortsatt skolgång för de två.

Jag håller tummarna.

Vem har en chans i helvetet mot dessa krafter?

Det som boulevardpressen blåste upp förra helgan som en kidnappning med rikslarm och allt har nu skalats ner till det den här bloggen skildrar: En pappas kamp för sina barn. (Heders, Expressen, som hoppade av drevet och pratade med honom!). Pappan har infunnit sig med barnen till polisen, greps inte och misstänks nu för någon slags egenmäktighet. Iinte människorov.

Dessutom har mammans advokat tydligen blåljugit om ett intyg eller två till den här mammans fördel. Vad är nytt under solen?

Visst, det finns skillnader. Till att börja med så har Osama Al-Hasane helt klart åtskilligt en starkare ekonomi än den här bloggens pappa, och därmed större handlingsfrihet. Pappan skulle å andra sidan aldrig ta till något så drastiskt som Osama gjorde,även om han hade råd med så lite som en ynka natt utombys.

Men de är ändå på samma resa: Ett samhälle där tjänstemän med förnuftet igenmurat av politisk korrekthet —för att inte säga fördomar. Vidskepelse rent av!— rädda för att bli stämplade som avvikande tar till den bekvämaste lösningen oavsett hur barnen får det: Ge mamman allt. Lämplig vårdnadshavare eller inte, vad spelar det för roll?

Vem har en chans i helvetet mot dessa institutionella pappahatare som präglade av fördomar, åren på Sopis och de infernaliska lunch- och fikarasternas agitprop-sessioner lever ut en tillvaro i självgod medvetenhet om att de nedgör den ena pappan efter dena andra?

Ett otäckt igenkännande

...infann sig i dag när jag läste och hörde mer om de två bortrövade barnen. Pappan, i en svår vårdnadstvist som hade givit mamman allt, 'försvann' med dem under ett besök på Junibacken i Stockholm. Soc var med, för det var ett 'övervakat umgänge'. Men de missade uppenbarligen tåget helt, även om mammans advokat påpekar i P4 Extra att övervakarna (Plural! betraktades han som farlig?) inte hade rätt att stoppa honom. Övervakar man någon borde väl förresten inte denne bara kunna försvinna med två småttingar?

Nu börjar pappans vinkel på det hela glimta fram. Han har till och med en blogg i saken. Tittar man i den så känner man igen en pappa som kämpar för sina barn och har hela maskineriet emot sig.

Pappan i den här bloggen har samma upplevelser kan man lugnt påstå. Skillnaden är att Osama Al-Hasane, invandrad irakier med svenskt medborgarskap, förvägras umgänge med sina barn, medan 'vår' pappa inte bara får umgås med barnen. Han förmodas dessutom ta hand om en hel del som ankommer Henne, ensam vårdnadshavare.


Jag kan inte låta bli att tänka tanken att 'här har vi en till'.


I dag, tre dygn efter de första larmrapporterna, har dessutom rapporteringen om fallet halkat märkvärdigt långt ner —för att inte säga bort från— medierapporteringen.

Spela roll varför. Mamman i fråga vann första ronden. Det känner vi också igen.

Pappa och skolan eller mamma

I helgen hade pappan två av barnen, det yngsta och det med det besvärliga temperamentet. Han gick hela tiden på tå och väntade på ett okontrollerat utbrott. Som aldrig kom. Tack för det.

Barnen lekte bra och vi hade ett fint biobesök tillsammans.

Det var det trevliga för den här gången.

Ensam på bio
Det näst yngsta sade efteråt att h*n inte heller tyckte att filmen var så bra, men det gjorde inte så mycket, för det var kul att se filmen tillsammans. Tillsammans? Jo, h*n var ofta ensam på bio när inget av syskonen ville med.

Att mamman bara dumpar en unge på biografen förvånar inte, men trist är det.

Gå till skolan eller mamma
Det besvärliga barnet trivdes alltså med att vara hos pappan i helgen. Jag spekulerade i det förra inlägget i faktum att h*n inte vill vara hos pappan i veckorna beror på att pappan verkligen vill att barnet ska gå till skolan, och genomför detta med lock och en aning pock.

Nu fick barnet något att ta ställning till:
-Om du vill stanna med oss mera, så går vi till skolan i morgon. Okej?


Inte okej
Barnet, som helt klart hade velat stanna hos pappan, åkte hem till mamman i går kväll. Tror ni att h*n var i skolan i dag?

Det jag trodde verkar stämma.

Det yngsta, då?
Blir kvar några dagar den här veckan, på egen begäran.

Alltid något.

Skolan igen

I dag var vi med pappan och två av barnen —det temeperamantsfulla och det yngsta— på matine i det lokala Folkets Hus. Filmen kunde ha varit bättre, men hela grejen var rätt kul.

Hemma hela veckan
Det har visat sig att det temperamentsfulla barnet inte har varit i skolan på hela veckan. Där fick vi förklaringen till att h*n inte så gärna är hos pappan på vardagar. Han ställer nämligen krav på barnen avseende bland annat skolgången. Hos mamman gör det inget om man struntar i skolan.

Det dyslektiska barnet
har gått i skolan och bott hos pappan hela veckan som gått, men nu är h*n hos mamman. Lite motvilligt tror jag, eftersom jag misstänker att barnet är under press att inte vara för mycket hos pappan.

Det äldsta barnet,då?
Just vad ni tror. Nästan. En eller två dagar i skolan i veckan som gick. Betraktar man allting som relativt, så är detta ett framsteg.

Procedurer
Pappan har ju rätt att få ersättning för de dagar han har olika barn. Detta innebär givetvis blankettifylleri och mammans underskrift på att barnen verkligen var hos pappan de angivna dygnen.

Nu senast meddelade hon i en av sina haranger att hon 'skiter i' detta. Plan B: Pappan skickar in det som förevarit, och meddelar att Barnens Farmor och jag kan vidimera närvarodygnen. Svaret från myndigheten i fråga bestod i ett hart när oläsligt brev på fin gammal kanslisvenska som fick honom att tro att det inte skulle utgå någon ersättning, så han ringde. En levande och svensktalande tjänsteman svarade och berättade att just så gick det egentligen inte till. Mamman kommer att få ta ställning till pappans skrivelse och om hon inte svarar, så blir det ersättning efter pappans ifyllda blankett. Det här luktar månader av tid för en svårt ansträngd ekonomi.

Vad som händer om Hon bestrider, vet jag inte. Ställs ord mot ord, så får vi väl hoppas att Soc och Försäkringskassan har lärt känna henne. Då blir det inga problem.

Mamman, ja
Pappan har sedan länge hellre kommunicerat via SMS än per röst om barnen. Orsaken är att mamman mer eller mindre omedelbart övergår till haranger och vettlösa oförskämdheter.

Den senaste tiden har Hon övergått till att ringa upp pappan för just detta. Han, plågad nog som han är av hela situationen med skolskolk och allt, lägger snabbt på luren. För det mesta låter han bli att svara.

Sån är Hon.

Skolan!

Pappan fick i dag ett mail från det äldsta barnets lärare. H*n hade varit i skolan två dagar den här veckan, och dessutom varit både kontaktbar och trevlig. Två av fem, men ändå. Detta hör sannerligen inte till vanligheterna. Det var den goda nyheten:

Bortrest
Mamman är borta över helgen och hade mer eller mindre dumpat barnen hos pappan innan hon åkte. Resultatet: Två av barnen är nu ensamma hemma i Hennes lägenhet och de två andra är med pappan.

Utbrott
Från början var tre av barnen hos pappan. (Gissa på det fjärde!). Barnet med det besvärliga temperamentet kom till pappan med de andra i går, men åkte senare hem efter en serie mycket svåra utbrott. Pappan fick faktiskt hålla i barnet för att h*n inte skulle göra sig själv eller andra illa.

Månadspeng
Barnens Farmor och jag har länge varit noga med att ge månadspeng till barnen, men nu är det läget omtolkat. Bara de som går i skolan får full månadspeng. De som inte gör det får till en början hälften, sedan inget alls.

Detta sedan vi hade insett att de två äldsta —skolkarna— infann sig hos pappan enkom för att få slantarna. Sedan åkte de tillbaka till mamman. Ofta samma dag.

Barnen får faktiskt ingen månadspeng eller motsvarande av mamman. Däremot belönas de ibland med en slant när de utför olika sysslor. Detta går att diskutera, men jag anser att det är förkastligt. Att hjälpa till där hemma ska inte vara kopplat till pengar. Hjälper till gör man bara, månadspeng eller inte.

Punkt.

Gå till skolan, var det

Pappan har nu tre av barnen hos sig. Två av dessa går till skolan med lust och glädje —Kanske lite överdrivet, men ändå. Sen blir det värre. Det tredje barnet är det med det besvärliga temperamentet, som tillbringade exakt en dag i skolan i förra veckan. (Det  fjärde sitter framför PC-n hemma hos Henne och struntar i skolan)

Två av dem var det alltså inga som helst problem med. Men det tredje gick bara att inte få iväg till skolan. Gissa vem?

Pappan hade bara att ringa och meddela att h*n inte skulle komma. Vad skolan svarade på detta vet jag inte, men de uppskattade förmodligen i alla fall gesten. Mamman lär nämligen näppeligen ha gjort samma sak i samma läge, vilket inte torde ovanligt vad vi vet.

På hörnet

Pappan stod på  hörnet vid sin gamla gata i går. Den här helgen har han rätt att umgås med alla fyra, men han vägrar —på förekommen anledning— att gå upp till lägenheten. Mamman är helt enkelt för svår numera.

Vilka skulle komma?

Mamman svarar inte längre på vare sig SMS eller mail, och vid röstsamtal tar det bara någon minut innan hon spårar ur och vräker ur sig saker,och detta i barnens närvaro. Barnet med det besvärliga temperamentet har mycket riktigt tagit åt sig av detta och pratar numera som en sjåare, som det hette förr i världen. H*n håller på att lära sig att det inte är en bra ide i mitt sällskap.

Tre kom. Alla utom det äldsta, som sitter kvar vid PC-n.

Skolan
Det äldsta har förklarat att h*n ska spela ett spel som kom ut förra helgen i en veckas tid, och sedan bevärdiga skolan med sin närvaro. Detta en hel månad efter skolstart. Pappan vet inte om skolan har hört av sig till mamman i ärendet, men vi kan i alla fall hoppas.

Barnet med det besvärliga humöret har varit i skolan en dag den här veckan. Har skolan hört av sig? Vet ej.

De två andra gillar i alla fall att gå till skolan, och där är det inga problem. Det dyslektiska barnet är nu bland likar i en klass för just dyslektiker, och det är förstås ett lyft (Utan pappan hade h*n aldrig kommit dit).

Hursomhelst
Vi hade en mycket trevlig dag med barnen. De ska i kväll gå och fiska lite. Veganer som fiskar!!? Lugn. De kastar i fångsten igen.

Jag finns nu även på Fejjan

Jag har nu öppnat konto även på Fejjan, mest för att muta in namnet. Vi får se vartåt det leder. Hursomhelst: Mamman är värre än någonsin. Inte överraskande.

Läget?

Det kom en kommentar med den innebörden och jag insåg att jag inte hade skrivit på länge, delvis för att jag hade trott att pappan inte ville att jag skulle skriva om följande, vilket alltså var fel:

Skolan är igång
Två av fyra går nästan lustfyllt till skolan och trivs storligen. Ett tredje blir pappan helt enkelt inte klok på hur mycket h*n närvarar och det fjärde (gissa vem?) har högtidligen förklarat för pappan att h*n kommer att börja gå till skolan den 20 September, en månad efter skolstart. Resonemanget bakom detta är oklart, men vederbörande verkar inte ha klart för sig att goda betyg är bra att ha. Inte heller att man kan få gå om sin klass om det vill sig illa.

Pappan har haft många och långa snack med barnet, men det verkar som om barnet inte riktigt har greppat allvaret. Skolan är ingen buffé, den är obligatorisk. Man måste faktiskt gå nio år i skola i det här landet.

Mammans agerande i denna fråga verkar vara noll. I våras, när skolket blommade ut, fick vi höra att 'h*n 'var så lycklig' och avkopplad när h*n spelade'. Fint, mamman. Tänk fem år framåt om du kan.

Det andra frånvarande barnet har pappan haft svårt att få fram fakta ur. Det  är oklart hur mycket h*n egentligen går till skolan, men mamman har sagt att barnet är 'mycket svårt' att få iväg om morgnarna. Då kan man tänka siig.

Mamman,ja?
I månader har varje samtal med pappan havererat inom minuter. Mamman far ut i okvädingsord till och med när de pratar om olika praktiska göranden och låtanden med barnen. Till slut ledsnade pappan och helt enkelt vägrade verbal kommunaktition med henne. SMS och mail fick räcka.

Lärarna och Soc
Vi, Barnens Farmor och jag, är djupt besvikna.Samhället har svikit de barn som behöver hjälp. Det äldstas skola skickade en orosanmälan till Soc i våras. Inget hände.

Nu får pappan inte längre lärarnas veckobrev från tre av barnens lärare, som alla var de samma som i våras. Han har mailat dem i ärendet utan att få svar.

Det hela är lite märkligt, tycker jag, eftersom de lärare pappan har varit i personlig kontakt med kvickt lärde sig att det var han som engagerade sig för barnen, inte mamman. Har en vårdnadshavare mandat att stoppa utskick till umgängesföräldern?

...sen har vi det här med en utlovad jul på en annan kontinent. Men det tar jag en annan gång.

Skolstart

Två av fyra uteblev. Gissa vilka?

Mamman är bortrest
och mormodern passar barnen. Man skulle ju kunna tro att en pensionerad lärare hade ett intresse i att se de två av sina barnbarn som inte sökt sig till pappan (och infann sig i skolan) gick till plugget denna första dag, men ack!

Update söndag
I går kom ännu ett av barnen över till pappan. Nu är bara det äldsta kvar hos mormodern. Då lär inte det barn som uteblev i veckan kunna utebli i morgon.

På resa. Utan barnen -Vem tar hand om dem?

Mamman är återigen på en 'utrikes resa' (givetvis inte för egna pengar. Tro inget annat) och det var ganska rörigt inför denna. Hon tog nämligen för givet att pappan då skulle ha barnen dessa sex dagar, men han satte ner foten.

-Okej, då får dom klara sig själva, tyckte mamman.

Pappan blev orolig. Det var ju skolstart och allt den tiden. Men han stod på sig och förklarade att han inte kunde ha barnen. Mamman for ut i allt värre otidigheter, men hon har ju ensam vårdnad och borde vara tacksam för varje minut som pappan har barnen. Han har —juridiskt sett— rätt att umgås med barnen varannan helg. Resten är Hennes ansvar.

Ett tag såg det faktiskt ut som om Hon skulle lämna barnen vind för våg i nästan en vecka, i full vetskap om att pappan med sin ansvarskänsla skulle hoppa in, men hans vägran att ställa upp på hennes order satte spår. Kanske också Soc harsklade sig. Vem vet?

Mormodern
Nu är barnens mormor i stan och tar hand om dem. Pappans kontakt med sin ex-svärmor har aldrig varit bra, så vi vet inte så mycket om hur det går. Utom en sak:

Hem till pappa!
Tre av de fyra har uttryckt en önskan om att vara hos pappan de här dagarna. Det fjärde är —no surprise— det spelberoende äldsta. Ett är på plats i detta nu, och ett är under hämtning. Hur det blir med det barn som var så vulgärt oförskämd mot sin farmor är oklart. H*n har varit likadan även mot pappan den sista tiden, och pappan tycker inte att beteendet ska uppmuntras det alllra minsta. Hur han lägger upp saken är inte färdigtänkt ännu.

Mormodern
Har jag träffat  enstaka gånger och har väl ingen egentlig bild av, annat än att hon verkar vara svag och mutar hellre än hon sätter ner foten.Varför barnen hellre är hos pappan än med mormodern får vi —på grund av yppandeförbudet— förmodligenn inte veta

Gör det fram- och baklänges

Jag har nämnt att jag inte berättar om allt som sker i den här bloggen, av olika skäl jag inte tänker gå närmare in på. Men igår hände något som får mig att ta upp ett par saker som vi hittills har utelämnat.

Stöld och månadspeng
I våras uppdagades det att det av barnen som har problem med sitt humör (och impulser?) hade tagit inte mindre än 500 kronor från ett syskon. Pengarna gick till oklart vad och var därmed borta. Barnens ekonomi är minst sagt skral. Mamman ger dem inga pengar utom möjligen som 'belöning' för utfört arbete i hemmet, men två av dem gnetar på minsta slant och har alltså lite i sparbössan. (Fast Barnens Farmor och jag är där med en månadspeng). Det bestulna barnet föreslog en avbetalningsplan:

Det syndande barnets månadspeng skulle gå till brottsoffret till dess att skulden var betald. Så blev det.

Drakoniskt och svårt att säga emot. För alla utom en.

Ett (två!) telefonsamtal
I går kväll ringde det barn som hade tagit pengar från syskonet upp sin farmor och undrade om månadspengen. Farmodern svarade att den går till just syskonet på grund av stölden fram till dess att beloppet är avbetalat.

Barnet slängde på luren. Sedan ringde h*n igen och sade till  farmodern:

Knulla dig fram- och baklänges jävla kärring

Barnens Farmor blev så chockad att hon inte minns vad hon svarade på detta. Luren slängdes på.

Efterbörd
Farmodern ringde givetvis pappan och berättade. Nu är bägge två lika bedrövade, och ingen av dem mår särskilt bra av det hela. Inte jag heller. Men ordvalet förtjänar en kommentar. Det är nämligen mammans formuleringar som har spritt sig till barnen.

Det hela började på Facebook, där Hon gjorde en trevlig bekantskap i våras. Bekantskapen utvecklades till att Hon och bekantskapen skulle dela lägenhet i New York ett antal månader. Bekantingen skulle stå för hyran. Visst gick det bra med barn där, förklarade bekantskapen. Men det kanske räcker med två?

Vem tror på sånt? Nåväl:

När det hela sprack —förstås— så förkunnade hon saken i just ovanstående ordalag, omformulerat att Hon hade blivit detta.

PS
Nu är det en långvistelse på en helt annan kontinent som hägrar. Men Hon har lärt sig läxan, så det är inte via Fejjan som kontakten är knuten den här gången.

Går Hon på Nigeriabrev också?

Barnens sommar

Det är hög tid att summera sommaren 2010 för barnen. Vi tar det i ordning:

Det äldsta barnet
...var med pappan och sina syskon till den biologiske farfadern i midsomras och åkte hem till sina spel en dag före de andra. H*n var med på ett nöjesfält för några veckor sedan och åkte hem timmar före de andra. Det är vad vi vet.

Det näst äldsta
Var på kollo i nästan två veckor och knöt en massa kontakter. Just nu är h*n bokstavligen ute och cyklar med sin pappa. I veckan har h*n haft träffar med kollokamraterna.

Nummer tre
Åkte på kollo och skickades/åkte hem efter tre dagar. Fick en ny chans, med en 'resurs' någon vecka senare och det gick bra. Missade dock Nöjesfältet med pappan och de övriga och blev vansinnigt arg, något som gjorde Henne vansinnigt arg på pappan.

Det yngsta
...var med oss en vecka i en hyrstuga. Det var skitmysigt att se barnet fullkomligt dansa från gäststugan till frukosten på morgnarna.

Pappan gjorde vad han kunde
Utifrån sina tämligen ansträngda resurser gjorde han vad han kunde för att ge sina barn upplevelser. Vi gjorde utflykter med dem av olika slag och vi har faktiskt inte dåligt samvete för det vi har gjort i stort och i smått.

Gjorde mamman vad hon kunde?
Kollovistelserna var kommunalt bekostade. Efter en konflikt av något slag med släkten på sin sida, så fick Hon tusen kronor per barn att göra något under sommaren för. Inte gick de pengarna till sådant, inte: De gick till en toasists för 700(!) och resten till 'elräkningen'. Pappan fick betala ännu ett besök på nöjesfältet.

Till saken hör att barnens farfar skickade 500 per skalle inför sommaren. Lita på att de pengarna gick åt till avsedda ändamål.

Det värsta
Vid ett tillfälle frågade jag ett av barnen vad de hade gjort med mamman i sommar: Inget svar. Tystnad.

De hade inte gjort någonting!  -Jo, kom det en timme senare. De hade varit i en park ett par kvarter bort några gånger.

Sån är Hon

PS Barnens Farmor gläds över att barnens farfar bidrog som han gjorde.

25 uppringningar

Hon ringde upp barnens pappa inte mindre än 25 gånger i dag. Han tryckte bort dem alla.

Varför?
Han tål bara så och så mycket från Henne. Det senaste är att han är en 'sadistisk pappa'. Det vanliga är att han är en ansvarslös odugling som inte tar barnen på Hennes order. Och att han kunde 'stoppa upp sig i röven'. Detta i närvaro av det näst yngsta, som har tagit till sig språkbruket och kallat både sin pappa och farmor både det ena och det andra.

Det näst yngsta, ja
Det har problem med sitt humör och hade problem med sitt första kollo, skickades hem och kom in på ett annat veckan efter. Nu med en 'resurs' från Soc som bistånd. Det gick faktiskt bra, men syskonen var med pappan på ett nöjesfält under itden.

H*n blev rasande och kallade pappan en massa saker samtidigt som h*n krävde ett besök på samma nöjesfält. -Visst, svarade pappan. Mamma har ju fått pengar för er sommar. Be henne om några hundringar så går vi.

Det blev förstås inget av detta. Pappan kommer att gå med barnet i fråga inom en eller två veckor. På hans bekostnad.

Toasits och elräkning
En konflikt av något slag har nämligen lett till att Hon inte träffar släkten på sin sida den här sommaren. I stället skickade de en tusenlapp per barn att gör något för. Pengarna gick till en toasits —700:-— och elräkningen, har mamman meddelat. Det blir alltså pappan som får bekosta barnens upplevelser denna sommar.

Mailkontot kapat -beklagar spammen

Det Hotmailkonto som jag använder till den här bloggen kapades för några dagar sedan och någon spammade den adressboken. Kaparen hade bytt lösenord och den hemliga frågan var plötsligt på kinesiska, men vederbörande hade glömt att byta 'alternativ e-postadress', så det fungerade att be om ett återställningsmail till den. Puh!

Jag beklagar. (Och trodde att Norton Internet Security 2010 var ett fullgott skydd).

Update: Farbror Sids Hotmail kapades också. Är det något som går?

Socialjouren -igen!

Om ett barn kommer hem till sin ensamna vårdnadshavare och förklaras icke välkommen, är inte det ett fall för Soc?

Tydligen inte
Det äldsta barnet kom till pappan i går och firade sin nyligen timade fördelsedag genom att bland annat motta en ny, fin telefon av årets modell som vi och några andra på pappans sida hade lagt ihop till. (Jag köpte in den och kände lite på den. Min nästa blir en med pekskärm!) Tidigare i dag åkte h*n hem till mamman, den bostad som är barnets ankare och trygghet i tillvaron.

Bara för att få höra att h*n inte var välkommen, och fick vända i dörren. Det blev till att åka tillbaka till pappan.

Pappan ringde Socialjouren, vilket också fanns anledning att göra för bara någon månad sedan. Den gången gav det inget och det gav inget nu heller:

Vi kan inget göra.

Pappan lade på.

Barnet är nu hos sin pappa till dess att h*n är välkommen hem igen.

Mina tankar
Förra gången vi ringde jouren fick vi en kalldusch. Den vi pratade med tyckte inte att det var så farligt att det äldsta satt ensam hemma en hel vecka och slog mer eller mindre knut på sig själv för att bagatellisera det hela.

Nu heter det att kan 'vi kan inget göra' när ett av de barn som Hon är så mån om att ha ensam vårdnad om inte är välkommet till den egna bostaden.

Fy faan.

Update söndag:
Det har framkommit att barnet inte avvisades hur som helst. Pappan hörde genom barnets telefon hur Hon for ut och skrek åt barnet på ett sätt som han bara trodde att han själv brukade drabbas av. Inte bara pappan hörde detta. Eftersom hon stod i dörren och skrek, så måste grannarna ha hört en del också. Kul för dem.

Nu är det VI som är anmälda

Under en —till och med för Henne— ovanligt otrevlig och försinkad hämtning av ett av barnen till en upplevelseutflykt, så framkom följande:

• "Vi är under utredning". Oklart om det gäller Henne och barnen eller hela familjen inklusive pappan. Tydligen beskylls iaf pappan för att ha lagt den anmälningen, men vi tror mer på att det är skolans orosanmälan över det barn som i praktiken har lagt av plugget som har gett det resultatet.
• Vi tre, barnens pappa, deras farmor och jag, är anmälda till Soc av Henne. Det gäller faktum att vi drack vin till maten under stugveckan med det yngsta.(Hur många gör inte det på sin semester?). Själv drack jag för övrigt öl. Elva stycken 33-or Falcon Lager över en veckas tid. Förtydligande: Det gäller "bristande tillsyn" pga vindrickandet. Sådant kan bara komma från en som själv aldrig dricker måttligt.
• Det var vi tre som pratade om att sätta det yngsta barnet på tåget hem. "Tre ansvariga vuxna i ett hus med gråtande barn" (Jag hörde orden själv, eftersom pappan ogärna har telefonen till örat och hellre använder högtalarläget). En ren lögn som det är viktigt för pappan att få fram. Det var faktiskt Hon som föreslog det yngsta barnet att resa hem i förtid. Under en enda omständighet hade pappan gått med på detta  —att mamman hade rest till vår närmaste järnvägsstation och mött upp barnet för en hemresa.  (Ett byte på vägen, bara det!). Allt annat hade varit uteslutet.
• Jag åhörde via den högtalande telefonen ett längre utlägg om att det är Hon Som Har Ansvaret För Sina Barn. Det hela lät faktiskt som om konceptet var nytt för henne. Kanske någon har inpräntat att det det här med vårdnadshavandet inte bara handlar om bidragen?

Vad är det som pågår?

Jag tror ärligt talat att Hon är rädd. Soc, hennes livlina de senaste åren, har tydligen hört av sig  och till och med gjort hembesök och förmodligen haft synpunkter. (Tre sängar på fyra barn, bara det!). En allierad är kanske inte längre allierad.