"Änka"

Det är sant! Mamman har öppnat sin presentation på Facebook för oss utomstående till något som bara kan kallas en CV.

Där anger Hon sitt civilstånd som 'änka'.

Min första tanke
var att hon var smaklös, vulgär och helt enkelt låg i vanlig ordning. Sedan kom jag på det: I förhandlingarna kring skilsmässan och bodelningen hette det att den person Hon levde med 'inte existerar längre'. Barnens pappa har i Hennes ögon morfat  till något annat, (förnuftigare, som jag ser det).

Men det är ändå smaklöst.

Föräldrasamatal

Nummer ett
Pappan, som trots allt inte har vårdnaden, är både välkommen och välsedd. Mamman är där, men inte så länge. Hon ska nämligen

fika,

och håller samtalet kort. Sedan går Hon. Att barnet i fråga har problem, missade hon.

Okej. En kaffestund med någon är en ofta kontaknyttig, om ordet tillåts, aktivitet. Men ändå. Borde inte barnet har gått före kontaktnyttighenen?

Nummer två
Föräldraträffen i det dyslektiska barnets skola var en lysande tillställning. Alla visare pekar uppåt och Pappan myser.

Mamman var inte där.

"Jag har haft cancer"

Smaka på den. Den fjärde årskontrollen efter min operation gick också den bra. Därmed, sade läkaren, är jag helt fri från otyget. Repliken i rubriken känns lite främmande för en som för fyra år sedan faktiskt inte visste om han skulle vara i livet i dag.

Yay.