Hund!?

Mamman har lovat ett av barnen en hund, en dalmatin Dalmatiner, och barnet är strålande glatt över beskedet. Dalmatiner är vare sig små eller billiga att skaffa. De äter kött (i en veganfamilj!) och de kräver rastning morgon och kväll. Med tanke på att inget av barnen fick sprutor mot stelkramp och annat, så lär väl en valp hos dem inte heller vaccineras.

Mamman har dessutom mage att kräva att jycken ska med när barnen är hos pappan. Han bor i en 2½ och fyra barn och en hund därtill blir helt klart för mycket i den bostaden. Han har sagt nej till detta.

Jag tycker synd om eventuella djur i Hennes hushåll. Kaoset, de ständiga konflikterna mellan barnen, hennes agressiva beteende och ständiga skrik på barnen måste vara rena traumat för dem.

Blir det av?
Vi vet att mamman har lovat barnen djur förut, och att det inte har blivit något. Men den här gången verkar planeringen ha gått längre än någon annan gång. Backar hon nu, så blir ett barn grymt besviket.

Även om de är vana vid att Hon sviker.

Tredje gången -off topic, men ändå

Jag har varit på koloskopi och jag har röntgat hjärta och lungor. En magnetröntgen fick jag också utstå. Den förra var otrevlig, men inte smärtsam. Den senare uthärdlig —för den som inte har klaustrofobiska anlag— och det hela avlöpte väl. Min läkare ville friskförklara mig, men eftersom det är 1½ månad till tre år efter operation så blir det en fjärde koll nästa år. För säkerhets skull. Inte mig emot.

Jag är lättad och kan se framåt igen.

Sen ankomst -Tack!

Pappan hade det näst äldsta igår och i morse. Allt var bra till dess att något med barnets telefon strulade när de skulle till skolan. Eftersom pappan inte vill lyfta barnen i situationer som dessa, så tog det tid. De var i skolan först framåt elva på förmiddagen. Fick han skit för detta? Nix. Tvärtom.

Barnets lärare tackade faktiskt. Läraren vet att pappan anstränger sig för att för att få fram barnen i tid, och att just det här barnet kan vara svårt. Dessutom hade han ringt skolan och dragit läget. Det är inte vad skolan är van vid från Hennes sida. Där råder kontakttystnad och sena ankomster är legio.

Eftersom pappan har haft barnen så ofta på sistone, så har han sett på deras beteenden vad de är vana vid hemma hos Henne: Kaos. Anarki. Numera får barnen faktiskt morgna sig själva och själva ta sig till skolan när de tycker att det är dags

Detta är ingen större sak för två av de fyra, som är motiverade på det här med skola och kompisar. De kommer i tid. De två andra verkar ta skolan som något de går till och går ifrån när de har lust.

Vem bryr sig? Inte Hon, i allafall.

Hon har ju sig själv att tänka på.

"Jag måste ta tag i mitt liv"

...sade Hon till pappan. Det låter ju betryggande. Tills man hör fortsättningen: "och tänka på min karriär".

Karriär
Vad har hon för karriär? För tjugo år sedan betraktades Hon som lovande i sitt gebit, men det lyfte liksom aldrig. Nu lever hon på att vara sjukskriven av orsaker som jag har blivit uppmanad att inte nämna här, men jag kan i alla fall berätta att hennes inkomster från sin yrkesutövning —svarta som vita— helt klart är droppar i havet jämfört med vad samhället ger henne.

För ett par år sedan anmälde vi henne till ett par av de som då anlitade henne och de uppdragen torkade in. Alla tycker inte om att ha heltidsssjukskrivna på sin lönelista. Nu ägnar hon sig åt "arbetsträning" vitt och diverse annat svart. Men de större uppdragsgivarna tar jag åt mig äran för att ha blockerat henne.

Flytta utomlands
Första gången jag hörde detta trodde jag att det var Hennes vanliga dillerier. Vart man än flyttar så måste man ju behärska det lokala språket någorlunda bra för att klara sin försörjning, bara det. Hennes språkkunskaper är som de flestas: Engelska så att man reder sig utomlands och sedan inget mer. (Jag har sett prov på hennes engelska, och varje niondeklassare med G i bagaget borde kunna bättre)

Men nu har Hon lagt ut texten om saken igen, och då kan man bli fundersam. Hon har också pratat om att ta med sig två av barnen och "börja på nytt". Två? Den cyniska gissningen är förstås de två yngsta, eftersom de är kvar i bidragssystemet längre än de andra. Jag har mina teorier, men kan tyvärr inte spegla dem här.

Ta tag i sitt liv, var det
Barnens pappa har sett att Hon redan har börjat göra det. Han har barnen allt mer och signalerna från hennes bostad är inte trevliga. Så sent som i går kväll ringde det yngsta och bara ville att pappan skulle komma och hämta, för det hade varit en "konflikt" med ett av syskonen som tydligen hade spårat ur. Dock var klockan 22:30, (en tid som jag trodde att de flesta barn sover vid), och pappan sade ångestfyllt nej. Det av syskonen som var kvar hos pappan efter helgen pratade också med det yngsta och både h*n och pappan blev lika deprimerade av det hela.

Pappan ställde förstås den naturliga frågan om vad mamman hade gjort för att stävja konflikten. Svaret blev att Hon satt i telefon hela tiden och inte brydde sig. Inte ens när det yngsta barnet bara ville bort. (Nästa gång kommer pappan at beställa en taxi som Barnens Farmor bekostar)

Det är sant!

Syskonbråk

Hittils den här månaden har pappan haft minst ett av  barnen varje dag utom en. I går hade han det yngsta för tredje dagen när det näst yngsta ringde och vill komma hem till honom.

Kniv
Det hade uppstått ett storbråk hemma hos mamman. Det hela började med att barnet i fråga av någon anledning hade gömt något för det äldsta och det äldsta hade givit igen genom att riva ner både en och två hyllor leksaker.

Sedan hade barnet i fråga beväpnat sig med en brödkniv, som det äldsta hade tagit ifrån vederbörande och sedan hotat att slå med en stol(!).

Stämningen var hotfulll och barnet i fråga ville nu evakuera till pappan. Han hade förstås inget emot detta, och lika förstås undrade han hur mamman hade agerat. Svaret blev att hon hade sagt åt barnen att 'lugna ner sig'.

Pappan bad barnet i fråga ta saken med mamman och de gjorde upp om att ses halvvägs mellan de bägge hemmen. Så skedde. I morse var det besvärligt och barnet i fråga kom över en timme sent till skolan. Det var i alla fall inget emot gårdgen, då  barnet kom klockan ett.

Mamman hade nämligen suttit uppe halva natten med något och låtit barnen morgna sig själva. Då blir det så.

Givetvis
...ringde Hon upp pappan och råskällde sedvanligen på sedvanligt vis. Han skulle ha tagit upp det här med övernattningen med henne. Dessutom hade både skolan (2 olika lärare) och Soc hört av sig till henne om nuläget med olika barn, som om han hade med det att göra.

Att det evakuerande barnet inte hade pratat med mamman kunde väl  inte pappan lastas för? Och vad Soc ville hade han inte en aning om, men väl skulle han få skäll för det. (Vad det gällde vet vi inte).

Nuläget
Bägge de yngsta är tillbaka hos mamman. Det äldsta har ställt upp grejorna igen som försoning och pappan är för andra gången den här månaden solo ett dygn. I helgen ska han ha alla fyra.