29 april 2009

Föräldramöte

Bägge föräldrarna var på ett möte om det äldsta barnet i veckan. Det är h*n som har haft problem med både närvaro och koncentration i skolan. Mammans initiala reaktion var att det var skolan som skulle hantera saken, men ett möte med personal på skolan tidigare i år fick henne på andra tankar. Hon engagerade sig genom att dra ner på barnets i det närmaste maniska dataspelande och övervakade att hemuppgifter blev gjorda.

Specialpedagoger
(Heter det så? På min tid fanns det speciallärare) Till hösten kommer barnet att gå i en grupp med andra barn med liknande problem. Antalet elever per lärare blir åtskilligt mindre än nu, och lärarnna har specialutbildning. Då lär de vara extra motiverade också.

Det verkar bra.

26 april 2009

Idyllen är skenbar

Det har varit glest mellan inläggen här en period och det är lätt att tro att situationen är om ej harmonisk, så dock stabil. Pappan jobbar och har barnen när det går, inte bara de helger han är ledig. Barnen har sitt i skolan, men det är bättre nu efter byte av skola. Inga stora problem just nu, alltså. Fel:

Pappan är nu arbetslös
Han sade upp sig när det inte längre gick att kombinera jobbet med barnen. Hela hans tid har varit arbetet och barnen och han var på väg in i väggen. En oförstående arbetsledare lyfte inte ett finger för att underlätta.

Nu blir det till att vända på varje krona till dess att A-kassan börjar fungera. Och det är en lång karens när man frivilligt har slutat sitt jobb, 45 arbetsdagar. Det är sju veckor eller nästan tre månader. Usikterna för ett nytt jobb är inte så goda, som för så många andra i dessa tider.

Mamman gjorde förstås tillslag direkt. Pappan 'avlastar' Henne så gott som dagligen numera. Ett ljus i det mörkret är att Hon ibland ger matpengar när barnen åker till pappan. Det räcker till kanske halva utgiften, men ändå.

Jag vill hem till mamma!
Två gånger har det hänt den sista tiden att ett av barnen bara måste hem till mamman. Bägge gångerna efter plötsliga och häftiga raseriutbrott som inte förorsakades av någonting. Det barnet är det som har haft problem med klasskamraterna (och de med barnet, kan jag tänka mig). Humöret har alltid varit lynnigt, men utbrotten inte allt för långvariga.

Syskonen är vana och har berättat att h*n är sådan hemma hos mamman också. Ofta för att få sin vilja igenom. Mamman ger ibland efter, ibland inte. Vad Hon gör när hon 'inte' ger med sig, vet jag inte.

Den senaste incidenten kom efter en lång och fin dag tillsamman med pappan och ett syskon. Klockan var efter tio på kvällen, så det var inte på tanke att barnet skulle få åka till mamman själv. Pappan ringde Henne och fick förstås skäll. Han skulle besinna sitt pappaansvar och tvinga barnet att vara kvar.

Ni läste rätt.

Tvinga barnet att vara kvar hos pappan
Han lirkade och till slut kom en av Hennes herrbekanta, som uppenbarligen var på plats, och hämtade det trilskande barnet i en taxi.

Pappan är orolig
Förstås. Mycket orolig för barnet. Men han har ju ingen vårdnad och kan inte följa upp saken hos t.ex skolsköterskan. Mamman å sin sida har uttryckt oro för barnet i fråga.

Det är allt.

Update
Incidenten skedde i går. Det vredska barnet är nu tillbaka hos pappan, på egen begäran.

Resonemanget om 'pappaansvar' får ni tänka ihop själva. Jag har misslyckats...

22 april 2009

Dags igen.

Jordgubbar på chokladglass enligt önskemål

Ett barn till fyllde år i helgen. Tårta är inte så poppis där, så det blev glass och jordgubbar i stället. Som brukligt är i den skaran, så blev presenten precis vad jubilaren ville ha: En ny mobil, med MP3, FM-radio och kamera. Det slukade förstås hela budgeten, men lite annat smått och gott blev det också.

Mamman?
Hon var inte med på mobilen. Det var pappan, Barnens Farmor och jag som samlade till den. Däremot var hon med på att finansirera ett litet event som barnet hade med några kompisar dagen efter. För en gångs skull blev det halva kostnaden, dessutom.

Vad mamman gav barnet i fråga vet vi faktiskt inte. H*n berättade inte spontant och vi snokar ju inte i förhållandena hemma hos Henne.

Kommer ni ihåg Tom?
Den stackars hamstern som fick ett kort liv hos pappan hösten 2007. Det gör barnen:

Graven

Inte varje gång de är hos pappan, men ofta nog, så minns de Tom och sätter en blomma vid graven. De ligger inte på om en ny hamster, kanske för att de är rädda att den ska gå samma öde till mötes: Ett blott månader långt liv.

15 april 2009

Heders, Camilla!

Pär Ström, IT- och genusdebattör har videointervjuat Camilla Lindberg, riksdagsman (FP) i Genusnytt. Där går hon hårt fram emot dagens mansfientliga klimat, som Barnens Pappa är så hårt drabbad av. Vårdnad, bidrag och domar har gått honom emot på ren slentrian. Vi känner igen mycket av det som sägs.

Själv hör jag till de som har svårt för att se på Youtubes klipp mer än någon minut eller så, men Expressens nätupplaga tar upp intervjun i läsbar form här.

Män är förtryckta
Det är temat. Lindberg tillhör en generation där pojkarna har uppmuntrats att stå tillbaka för flickor. Smaka på det här:

-Jag tror faktiskt att vissa män är så pass förtryckta att de knappast själva vet om det, säger Lindberg om det så kallade mansförtrycket.
Ord och inga visor. Vidare kritiserar Camilla Lindberg genusforskningen som hon menar går ut ifrån att kvinnan är det drabbade könet. Det tror jag på. Självklart är Lindberg också emot inkvotering (Mona Sahlin är ett praktexempel på dålig sådan skräckexempel, men det sägs inte här) Det näst bästa näst sist:

Mansfrid
Lindberg skojar om att lägga en motion om mansfrid, för att komplettera lagen om kvinnofrid
Det är något som Barnens Farmor har pratat om i ett par år, nu. Det bästa, då?

He he
Expressen.se har sökt FI:s talesperson Gudrun Schyman för en kommentar, utan framgång

12 april 2009

Påsk

Glad Påsk!

Den här veckan hade pappan de två yngsta halva tiden och sedan de äldsta. De bad till och med att få komma tidigare än avtalat till honom. Det var tydligen oroligt hemma hos Henne. (I synnerhet det äldsta kommer ofta ensam till pappan för att få lugn och ro)

I går var Barnens Farmor och jag förbi med påskägg till alla fyra. Två av äggen blir alltså liggande till nästa gång de yngsta är där, vilket inte torde dröja med tanke på hur ofta barnen är hos pappan numera. Sedan åkte vi  på en mycket lyckad utflykt, som innefattade bland annat ett Ekologiskt Korrekt fik, med Veganskt Korrekta bakelser (om man bortser från grädden, förstås)

Ägg kommer inte på tanke i den skaran, påsk eller inte. De fick vi äta hemmavid sedan.

05 april 2009

En fölsedag till

De duggar tätt så här års, födelsedagarna. Nu var det Barnens Farmor som fyllde jämnt härom dagen (delbart med två i alla fall) och i lördags firades hon av barnen och deras pappa:

Det heter Grodbakelser för er som eventuellt inte vet

Ingen tårta, men väl bakelser i massor. De avåts njutningsfullt.(Sadistiskt?)

Första biten

Barnen och pappan hyllade Barnens Farmor med egna och inköpta presenter mellan tuggorna.


Nu börjar det bli läbbigt

Det här var oväntat
Vi har ett datorhaveri, så man kan säga att "Internet inte fungerar" hos oss. Jag var noga vid hämtningen hemma hos pappan att berätta detta för det äldsta, spelberoende, barnet. Felet fixas i bästa fall efter helgen, beroende på tillgången på reservdelar. Nix Net, alltså.

Min magkänsla var att h*n skulle avstå från att följa med, men till vår glädje så följde barnet med hem till oss ändå. Det var kul. Kul hade barnen också:

Massakreringen är fullbordad

Smolk
Jag lade märke till att ett av barnen gick lite konstigt, h*n gick som på glödande kol. På en fråga om h*n hade gjort sig illa fick jag veta att det handlade om nya skor som var för små, 'köpta på Tradera'. Det var så illa att barnet inte kunde följa med ut när pappan och jag satte upp en fågelholk. Det gjorde helt enkelt för ont.

Jagt hjälpte det yngstsa med att knäppa och knyta dojorna. Samma sak där. Skorna var för små och inköpta på Tradera.se. Men de här var i allafall inte smärtsamt små.

Vi hittade ett par gamla seglarskor åt det äldsta barnet, om än pontoner, i gömmorna. De smärtade i alla fall inte. H*n var med ut och höll i stegen.

Är barnen sadister?
Det är lätt att tro efter den här bildserien, men kolla här. Ett syskon stylade om sin Grodbakelse helt:

Inte helt fel

01 april 2009

Lättnad

Den uppmärksamme läsaren vet ju att jag opererades för cancer i ändtarmen för två år sedan. Då går man på efterkontroller, vanligen med ett års mellanrum. Efter ettårskontrollen blev det bara sex månader till nästa kontroll, 'för säkerhets skull'. Den kontrollen var OK, men jag skulle ändå tillbaka sex månader senare.

Detta skedde i början på mars, nästan på dagen två år efter operationen. Tid för rektoskopi (det är vad det låter som) och läkarsamtal fick jag först fyra veckor senare, i dag. Det var oroliga veckor, ska ni veta. Inte bara för att jag har livlig fantasi.

De tätare kontrollerna tillsammans med faktum att jag har blött några gånger den sista tiden gjorde mig ordentligt orolig inför dagens läkarbesök. Alla överlever ju inte sin cancer.

Hurra!
Doktorn förklarade efter -skopin att allt såg bra ut, inte bara på 'plåtarna' efter datortomografin. Det finns inget att oroa sig för.
-Men blödningarna, sade jag.
-Ingen fara, svarade han -Hemorrojder har ganska många, ska du veta.

Ridå.