Fölsedan

Rosa marsipan, 8 bitar. (Kul, tycker en gammal datanörd)

Ett av barnen fyllde år förra lördagen. Vi kunde inte fira det förrän den här helgen. Det hade sina komplikationer, beroende på den kontaktfamilj som det och ett av syskonen tillbringar en helg i månaden hos. Inte heller började den här helgen bra. Barnens Farmor och jag landade i ett rent krisområde när vi kom till pappan med världens presentsäck i lördags. Hur skulle detta gå?

Bra!
Min telefon gick väl inte direkt varm, men fölsebarnet ringde ett antal gånger och undrade om vi inte skulle vara framme snart. Den sista när jag precis hade baxat in bilen i en p-ficka utanför pappans bostad. Vi lastade ur rena julklappssäcken med presenter och välkomnades av ett strålande glatt födelsedagsbarn.

Alla presenter var inte till jubilaren. För att mildra diverse avundsjukor så har vi tagit för vana att ge något smått till de andra syskonen vid födelsedagar. Det fungerade alldeles utmärkt. Ett av barnen blev till och med så begeistrad över sitt dinosauriepussel att h*n nästan glömde att kolla vad jubilaren fick.

Vi sjöng Ja må h*n leva, alla verserna, åt tårta och drack saft. Allt var frid och fröjd, kan man säga. Och barnet var helnöjt med sina presenter, tårtan och hur dagen utföll. Att det var grädde i tårtan och att marsipan innehåller äggvita bekom inte de veganska barnen.

Summa summarum en mycket bra och lyckad dag, alltså.

Dagen efter plitade barnet ihop ett brev till pappan där h*n tackade för den bästa födelsedag h*n har haft och Barnens Farmor och jag fick också en hälsning och ett tack.

Sånt värmer.

En gåta

Vi tar det i händelseordning:

Fredag eftermiddag
Pappan hämtar barnen. Det äldsta —spelande— barnet har fått korn på en specialutgåva av ett spel som h*n gillar, i begränsad upplaga, med nya banor och vapen tillsammans med allt man nu gör för att blåsa liv i en tynande försäljning av sin produkt.

Efter en del överläggningar om bl.a ekonomin så klipper h*n till. Problemet är att spelet är för Xbox 360, vars konsol är kvar hos mamman. Barnet är med de andra hos pappan.

Lördag morgon
Barnet har suttit med spelet i nypan hela kvällen före utan att kunna känna på det. Konsolen är ju kvar hos mamman. H*n ringer Henne. -Kan jag komma och hämta konsolen? Jag har det här nya spelet. -Visst. Kom du bara. (Mamman är noga med att få vara ifred när pappan har barnen, därav frågan)

Lördag förmiddag
Det äldsta barnet åker till Henne, och det näst äldsta är med. De kommer hem till Henne.

Och får råskäll!

Anledningen är att det näst äldsta är med. Mamman hetsar upp sig över att det näst äldsta är med. Det var ju bara det äldsta som fick komma.

Det äldsta får skäll för att h*n tog med det näst äldsta, och det näst äldsta får skäll för att det hade det dåliga omdömet att följa med sitt storasyskon när det bara var storasyskonet som fick komma. Hon nöjer sig inte med detta; Hon ringer upp pappan och skäller ut honom för att det näst äldsta fick följa med.

Ingen av de drabbade begriper ett vitten. Vad är det som är så förfärligt med att det äldsta hade det näst äldsta i släptåg? Ingen förklaring från Henne, bara mera skäll.

Det näst äldsta blir sur på det äldsta som anses ha tagit med det mot bättre vetande och de blir osams. Djupt osams.

När de kommer tillbaka till pappan är Barnens Farmor och jag där. Vi har en födelsedag att fira.

Lördag eftermiddag
De två äldsta käftar om vems felet är att det blev som det blev hemma hos Henne och vem som egentligen har något att säga till om när det gäller det gemensamt finansierade spelet.

Det äldsta är mer irriterad än jag har sett på länge. Och detta på mamman! H*n fäller följande replik:

Det finns en mamma[Henne] och en yrkes[Henne]. Jag hatar yrkes[Henne]

Det verkar som om att yrkes[Henne] inte är särskilt barnvänlig. Det var helt klart yrkes[Henne] som de drabbades av, och lika klart att yrkes[Hennes] persona inte var okänd för barnen.

Det näst äldsta ringer upp mamman för att försonas och får bara mera skäll. H*n skulle bara inte ha följt med. Ingen vet varför det var så allvarligt att ett barn till kom med för att hämta Xboxen. Bägge barnen är nu irriterade på mamman, vilket leder till att de försonas. Det halvt förstörda födelsedagsfirandet kan nu fortsätta och utgöra ett lyckligt slut på den här inte så lite märkliga historien.

Men varför var det så störande att två barn kom? Och varför sade Hon i så fall inte till om att bara det äldsta fick komma i ett ärende som tog högst fem minuter?

Ingen vet. Och ingen lär väl få veta heller.

Sån är Hon.

Spelet?
Tyvärr visade det sig vara en release av Halo Wars, ett tämligen våldsamt krigsspel. Mina förhoppningar om ett våldsfritt spelande är nu raderade.

Happy Birthday

Jag har berättat att de två yngsta barnen är hos en kontaktfamilj en helg i månaden. Nu sammanföll detta med ett av barnens födelsedag. Hur hanterar då den ömma och kärleksfulla modern detta? På sitt alldeles egna vis, förstås.

Ett 'party' med några kompisar hemma hos Henne på fredagen och sedan marsch iväg till kontaktfamiljen över helgen.

Jag saknar ord.

[Huruvida k-familjen uppmärksammade fölsedagen i fråga vet vi inte. Återkommer när —eller om— vi får kunskap i saken]

Update: Det barn som inte fyllde (det är två år mellan dem) fick inte vara med på kalaset och fick i stället gå till kontaktfamiljen på fredagkvällen. Det som fyllde kom dit dagen efter, på sin födelsedag. K-familjen visste att h*n fyllde den dagen, men gjorde inget av det.

Jag förstår att de inte trivs där. /Update

Terror eller anarki?

Vi har kört ett av barnen, som har umgängeshelg med pappan, till ett födelsedagskalas. H*n bubblade hela vägen om hur kul det var med ett kalas, det var så länge sedan förra gången. Kalaset i fråga äger rum ett stenkast från Hennes hem, så det vore naturligt att hon hämtade barnet när det är klart vid fyratiden. Icke.

Mamman har meddelat att barnen inte får komma 'före klockan arton', så det blir till att ta bussen och hämta barnet för att sedan bida någon timme innan det är dags att ta barnet och de andra till mamman. (Jag har ingen möjlighet att hjälpa till då)

Det är på något vis typiskt Henne att låta bli att underlätta på det viset. Underlåtenhetssabotage skulle jag kunna kalla det. Lika typiskt som att hon överlät till pappan att köpa presenten. Där sparade hon en slant på pappans bekostnad.

En vanlig vecka
Det har annars varit en ganska typisk vecka. De kvällar pappan över huvud taget har kunnat, så har ett eller ett par av barnen varit hos honom. Ett av dem kanske fyra kvällar. Vi tror att lugnet och harmonin hemma hos pappan spelar in när de söker sig till honom utanför det stadgade umgänget. För det gör de. Det är inte pappan som ber om att få ha barnen. Det är barnen som ber om att få vara hos pappan.

Terror eller anarki?
Mamman kan vara en resolut typ. Hon tvekar inte inför att vare sig skrika eller klippa till. Gränsen verkar gå vid knuten näve eller tillhygge. Jag har länge varit inne på att barnens oro —när alla är hos pappan kan det stundom bli väldigt oroligt— beror på att han vägrar våld eller att skrika åt barnen, till skillnad från mamman. Nu har jag bytt uppfattning, mycket beroende på ett replikskifte med ett av barnen igår.

Hur orden föll skulle bli för krångligt att berätta, men det står helt klart att de bråkar inbördes ännu mer hemma hos Henne än när de är med pappan. Och att mamman inte verkar bry sig. Hon låter det storma och kanske stänger in sig på rummet eller något för att slippa oljudet. (Grannarna har ringt på och klagat ett antal gånger, vet vi)

Undra på att barnen kan vara så oroliga som de är.

Bråk och kärlek

Så kan man sammanfatt helgen. Pappan hade tre av barnen fredag-lördag och det fjärde slöt upp på lördagen efter att ha varit på resa med mamman. Barnens glädje och rena kärlek vid återsendet var en fröjd för pappan.

Men av någon anledning så var morgnarna väldigt besvärliga. Barnen bråkade i timtal i olika konstellationer och pappan, som inte tar till vare sig krafttag eller -ord, hade mycket svårt att lugna ner dem och få slut på konflikterna.

Spelförbud
Det äldsta barnet var belagt med spelförbud av Henne, så h*n hade med sig sin XBox till pappan även om onlineläget inte fungerar där. Orsaken till förbudet var att barnet hade skolkat en hel dag bara för att spela, vilket var för mycket för mamman, som ju numera har skolans uppmärksamhet på sig.

Annars vet vi mer om skolket nu. Barnet är ofta frånvarande från vissa lektioner, men går för den skull inte hem. H*n går i stället på diverse lärarlösa aktiviteter i skolan, gissningsvis då mycket i datorsalarna.

Skolans strävan just nu är att aktivera barnet på det här med hemuppgifterna. Barnens Farmor hade ett USB-minne över, så detta kommer nu att ta material från och till skolan.

Anmäld eller inte?
I ett inlägg för en tid sedan berättade jag om den dåliga närvaron och om möten med skolan. Vi vet nu mer, och kan berätta att skolan inte har gjort någon orosanmälan till Soc om något av de två aktuella barnen. Däremot har någon på skolan antytt för mamman att en sådan kan bli aktuell.

Det räckte för att mamman skulle ta tag i problemen även på hemmaplan. Hon vill inte uppmärksammas mer av Soc just nu, har pappan förstått.

Tanken på att Hon skulle vara på kant med Soc, som ju har gjort så mycket för henne de här åren, känns främmande. Vad som står på törs jag inte ens fantisera om, men något är det tydligen som gör att Hon inte vill ha fler kontakter med Soc just nu.

Annars är insatsnivån som följer: De två yngsta är hos en kontaktfamilj en helg i månaden. De två äldsta har också kontakperson (inte samma) som tar dem på olika aktiviteter någon gång i veckan. Pappans insatsnivå är förutom den stadgade umgängeshelgen varannan vecka att han har barnen i olika konstellationer i princip varje gång det är möjligt för hans tider, 2-4 kvällar i veckan. Ett avsevärt lass, eftersom han arbetar medan mamman går sjukskriven.