Låset

Bägge makarna har nyckel till den lokal som de använder för olika syften. Emellertid står kontraktet på maken, och enbart maken. (Som inte har fått se sina barn på 17 dagar nu) Hon har inte visat ett spår av intresse för att betala, bara skickat ett SMS där Hon krävde att lokalhyran skulle betalas.

Det förblev förstås obesvarat. Lite snack med hyresvärden och en jurist. Okej? Helt okej. Ett besök på ett byggvaruhus. Medtag mejsel. Hade inte du en skruvdragare? Visstja.

Done!
Låset är nu utbytt. Hon har inte längre tillträde till lokalen i praktiken heller. Det känns rätt bra, faktiskt.

Ska vi tala om det för Henne? Näe. Hon kan väl få det på det svåra sättet, att Hennes nyckel inte längre passar när hon kommer dit och snokar nästa gång.

*garv* (det första på länge)

The very beginning

Det hela började förstås när de träffades, men just det här skeendet kan ha tagit sin början för kanske tio år sen. Då bodde de ihop och allt verkade frid och fröjd. Tills:

En leksak som drevs av elektricitet visade sig enligt Henne vara en avlyssningsutrustning. Ut med den! Familjen avlyssnades, och inte nog med detta: Barnen fördes bort av okända (makter?) som förgrep sig på dem varje natt (nästan, iallafall)

Huruvida bortförandena och övergreppen upphörde i och med skrotandet av avlyssningsleksaken vet jag inte.

Samma jul: Hon begick ett inte så lite seriöst försök att möta sina demoner genom att hoppa ut genom ett fönster och söka dem på nervägen. Demonerna välkomnade dock henne inte denna gången, så det blev en lång och ihärdig terapi på vår egen planet i stället. Sex måndader, typ. Bucklan i pannan syns ännu i denna dag och sägs bero på en trafikolycka. Sant, så länge man tänker på att också demoner trafikerar vissa personers liv.

Eller var det här som det sket sig?
I Juni 2005 beordade Hon tömnng av barnens sparkonton. Familjens ekonomi var helt under isen. Hennes karriär varkade ha gått i stå och sommaren stod för dörren. Dom bidrag av olika slag som Hon levde på verkade inte riktigt räcka till...

Nåväl:
Hösten 05 var inte nådig för någon inblandad. Drajorna, som i vanliga fall blandades 30/60 blev nu 60 gin och 30 Dry Martini i barnens saftglas (eller vad som nu fanns till buds att dricka. För det mesta vodka) och Hon tyckte att det var dags att förnya samlivet. Sagt och gjort:

Inte mindre än två förhållanden utom äktenskapet inleddes. Ärlig som Hon var, berättade Hon för maken om att hon träffade en annan. Givetvis hade de inte sex, enligt Henne.

Maken blev med dator, en modern sak som kunde både WLAN och DVD. Familjen hade ett antal datorer av lite äldre modell, men det här var en värsting i sammanhanget. Hon (vars säkert fem år gamla bärbara var helt överkörd, fulltankad av spy- och malware samt hårddisköverlastad) blev givetvis lack på det hela och hotade mer än en gång att kasta ut sagda maskin och några till "genom fönstret".

Mer här.

To be continued...

Nånting fick...

..bägaren att rinna över.

This is the start of the whole shit:

Sagda nånting var att ett av barnens farmor i all ödmjukhet ringde dagis och undrade när det passade att kom med en present på födelsedagen. Så att de inte var ute eller så.

"Vänta. Jag är ensam just nu. Kan du ringa om en timme?"
"Okej"

En timme senare:
"Ni får sköta det här utan vår medverkan. Som vi förstått är det länge sedan ni träffat barnet. Du förstår va?"
"Nej, jag förstår inte"
Tyst det är i luren. Tyyyst.

Dagiset är på Hennes sida.

Sminket

Ett bra och tydligt exempel på Hennes småttighet:

De har ett konto hos en sminkleverantör, skönhetsvårdsartikelfirma eller vad det nu heter. Fakturorna från denna landar i makens namn. Givetvis:

Hon har på nätet beställt en laddning skönhetsprodukter till sig dagarna innan hon övergav lägenheten. Tanken var att försändelsen skulle hämtas av Henne och fakturan tas av maken.

Tji fick Hon. Maken gick till postutlämingsstället och vägrade, som det heter. Då returneras det beställda utan extra kostnader. Hon blev alltså utan sina iofs välbehövliga skönhetsprodukter och maken slapp en månghundrakronig utgift.

Nyårshelgen

Makarna hade en överskommelse. Hon skulle var med barnen på julen, och maken skulle var hemma med dem under Nyårshelgen. Så blev det inte.

När maken började prata om nyåret och barnen, hade Hon ändrat sig. Hon stod på sig, med sin aggressiva envetenhet.

-JAG är med barnen i nyår!

Maken är snäll och fogar sig. Vid det här laget är han en mycket trött och sliten människa. Det har varit jobbiga månader i hemmet. Hon lägger inte två strån i kors när det gäller tvätt och städning därhemma, så det blev maken som utförde marktjänsten i det hemmet. Bara det.

Tillkommer gör det sönderfallande äktenskapet och familjens ekonomiska problem.

Den 30 December 2005. Klockan är 2130
Maken är, enligt det överenskomna schemat, i sin hobbylokal. Hon är hemma med barnen. Medan han är i telefon med barnens farmor, faktiskt, så kommer två poliser och delger honom besöksförbud!

Han får inte besöka lägenheten, träffa barnen eller Henne. Beslutet är taget av jouråklagaren och kan inte överklagas förrän efter helgerna, dvs den 9 januari.

• Ett besöksförbud innefattar all kommunikation, till och med e-post och SMS är specificerat. Inte heller får man meddela motparten via ombud, eller ens uppmana någon att kontakta den man har besöksförbud på.

Det hela är förstås ett resultat av den dumhet han gjorde dagen före. Ett separat besöksförbud är också utfärdat avseende Hamstermannen, en av Hennes älskare under hösten.

Nyårsafton 2005
Maken är hemma hos oss. Han är i ett slags chocktillstånd och går mest omkring som en Zombie när vi handlar på dagen. Vi får nästan valla honom till bilen. På vägen till oss såg han på avstånd att det var släckt i lägenheten. Var var de?

Kvällen var ingen fest, precis. Vi både ringer och rings upp med "Gott Nytt År" Det känns tomt med tanke på att vi inget vet om barnen den här kvällen. Inte var det så kul heller att tänka på förra nyårsafton, då barnen var här med full rulle, fyrverkerier (tidiga!) och hela konkarongen.

Barnens far är nollställd. Han berättar att nyåret är stort i Hennes föreställningsvärld. Det är då de verkligt stora skiftena inträffar. Hon gjorde mycket riktigt sitt självmordsförsök en nyårshelg.

Tänk om?

Barnens farmor omfattas inte av besöksförbudet. Inte jag heller. Vi ringer lägenheten först. Inget svar. Sedan barnens respektive mobiler. Avstängda. Sist ringer vi Hennes mobil. Avstängd.

Så blir det. Det är tre dystra själar som står och tittar på fyrverkerierna vid tolvslaget. Skumpan öppnade vi inte ens. Det får vänta till ett roligare tillfälle (Ännu när detta skrivs, i april 2006 ligger flaskan där i kylen och väntar på något att fira)

På hemvägen, sedan, ser fadern att det är mörkt i lägenheten.

Lägenheten skulle förbli mörk hela helgen. Telefonsamtalen obesvarade. Vad stod på? Vi började bli oroliga för barnen, inte Henne. Vad en vuxen och inte helt stabil människa gör med sitt liv under den helg som hon har närmast hednisk vördnad för, är faktiskt hennes ensak.

Men barnen?

Det var läskiga dagar ska ni veta. Tanken på att Hon hade begått utvidgat självmord, som det heter när man tar andra med sig, malde i oss hela tiden.

Måndag 2 januari 2006
Jag ringer polisen, till den utredare som har haft hand om familjens tidigare konflikter, och säger som det är: Maken har beslagits med besöksförbud, Hon svarar inte på sin mobil och lägenheten verkar ha stått tom hela helgen.

Jag berättar om självmordsförsöket och nyårshelger. Vi är väldigt oroliga för barnen.

Det satte fart på dom. Bara en kvart senare blir jag kontaktad. Hon har fått skyddat boende och är på ett kvinnohus med barnen!

Que? Hörde jag rätt? Det jag då visste om skyddat boende och kvinnohus gick ut på att det var slagna, utsatta och misshandlade kvinnor som fick skydd och hjälp. Men den här kvinnan, som faktiskt själv har slagit sina barn och terroriserat dem. Inte behövde Hon skydd!

Men så var det. Vad Hon sade för att få det, skulle fragmentariskt komma fram med tiden.

• Maken är gravt alkoholiserad och våldsam. (Hon både dricker och utövar mer våld själv)
• Maken har slagit barnen. (Ett nackgrepp. Hon örfilar dem regelbundet)
• Maken har misshandlat Henne (Skäll och en omruskning eller två. Är det kvinnomisshandel?)

...makens dumhet ett par dagar tidigare spelar ju största rollen. Hon kan anföra att han omhändertagits (gissningsvis använde hon ordet "häktad") och att besöksförbud råder.

Jag gör reflektionen att där sitter Hon med barnen och tar plats som någon utsatt stackare verkligen skulle behöva. Men det är en verbal och manipulativ person, det där. I mina ögon är Hon megaloman och på gränsen till psykopat.

Då får man som man vill. Till en början iallafall.

3 Januari 2006
Maken följer anvisningarna och går upp med nycklarna till Socialförvaltningen. Tjänstgörande blir förvånad. Dels för att han verkligen gör det han ska, och dels för att han är nykter, vettig och civiliserad.

Det var ju inte riktigt så Hon hade målat upp honom...